Jag läser en bok på min semesterdag; Priset på vatten i Finist’ere av Bodil Malmsten.
Meningarna som fyller boken är inte som några andra meningar. ” Något långt borta finns inte längre, om det någonsin har funnits. Mitten är där man själv är.
Även om vi är på väg mot stenåldern är jorden ännu rund.”
Hon säljer allt och flyttar till Frenkrike. ”Jag sköljdes inte iland, jag bestämde mig, turen kommer bara till den som är beredd.”
Jag undrar där jag sitter om jag är beredd på tur. Är lycka samma sak som tur? Så det börjar på något sätt där i mina funderingar. Vad är lycka, vad är tur? Vad är det för mig. hela mitt liv har jag kämpat och arbetat med låg självkänsla. Jag har sökt lyckan utanför mig själv, bara för att finnas att mitten är där man själv är.
Vet du vad lycka är för dig? Har du stunder som du upplevt som du minns och kan komma tillbaka till för att få en känsla av glädje. Jag har en bild på mig och min dotter när jag springer med henne i famnen på en strand nere i Skåne. Skillinge för att vara helt exakt. Jag minns hur det kändes och när jag drömmer mig dit kommer doftan av min dotter och havet och solen tillbaks.
Likväl så finns bara nuet, och det minnet är ett verktyg för mig att ändra mina tankar och framkalla en bra känsla, men också känna att jag själv är älskad. Minnena som vi har kan vi använda för att stärka nuet och det är där som vi bygger vår framtid.
"Att börja om är människans uppgift på jorden, att börja om är att vara människa, att vara ingen kan bara den kosta på sig som är död."
Så kom ihåg att det i var sekund ligger en ny möjlighet. Och gör dig själv tjänsten att iventera ditt bibliotek av ögonblick som hjälper dig att vara beredd, och att njuta, och leva på det sätt som du mår bäst av.
