Jag stod och talade med en bekant härom dagen och vi kom att tala om det här med den fria viljan. Det är vi inte de första som har gjort i världshistorien. Och man kan nog med största säkerhet anta att vi inte blir de sista.
För mig som Coach är det här kanske extra intressant eftersom jag arbetar med människor som på olika sätt vill förändras, eller uppnå något som de inte gjort. Man kan kanske säga att de egentligen vill förändra sina förutsättningar att förändras, och därigenom bli någon annan, eller den som de verkligen tror att de är.
Hur förhåller du dig till det med den fria viljan? Tycker du att den finns. har vi alla möjligheten att välja, eller är våra val baserade på de förutsättningar som finns, inre och yttre?
Låt oss titta på några olika perspektiv på den fria viljan från olika filosofer genom historien:
Aristoteles: Aristoteles ansåg att människan har en fri vilja, men han betonade också vikten av att utöva dygd och moraliskt förnuft för att kunna använda denna fria vilja på ett gott sätt. Enligt honom är fri vilja inte bara förmågan att välja, utan också förmågan att välja det som är rätt och gott.
Thomas Aquinas: Aquinas, som influerades av Aristoteles, argumenterade för att människan har en fri vilja som är förenlig med Guds förutbestämmelse. Han menade att Gud har gett människan en inre rörlighet som gör det möjligt för henne att fatta egna val.
René Descartes: Descartes trodde på en form av dualism där kropp och själ är separata enheter. Han hävdade att själen är en oberoende enhet som har en fri vilja och därmed kan fatta beslut oberoende av kroppsliga impulser eller yttre påverkan.
Baruch Spinoza: Spinoza förespråkade determinism och förnekade idén om en fri vilja som oberoende av orsak och verkan. Han hävdade att människans handlingar är resultatet av nödvändiga orsaker och att vår upplevelse av frihet är en illusion.
Immanuel Kant: Kant försökte förena determinism med idén om moralisk frihet. Han menade att även om våra handlingar kan vara bestämda av naturliga lagar och yttre omständigheter, så kan vi ändå utöva moralisk frihet genom att handla enligt vår plikt och de moraliska imperativen som vi erkänner som universella.
Dessa exempel visar på den mångfald av perspektiv som finns när det gäller den fria viljan. Från att betrakta den som en illusion till att se den som en grundläggande del av människans väsen, har filosofer genom historien utforskat och diskuterat denna fascinerande idé från olika vinklar. Men jag kan inte riktigt bestämma mig. Mitt arbete förutsätter ju att vi på något sätt måste kunna tro att vi har en fri vilja. Kan det vara så att vi har en fri vilja att skapa våra förutsättningar framåt, och att vi inte har mer fria val än utifrån de förutsättningar som vi har skapat. Hur gör vi för att inte låsas fast i oss själva?
Jag tror att det är viktigt att gå in i kreativiteten och skapa något som inte finns. Det har ändå visat sig hos många att det är ett gynnsamt sätt om man ska förändras och bli någon annan. Om det är just någon annan vi blir eller samma person som har ett annat beteende, det lämnar jag för nu. Textens syfte är helt och hållet att få dig att fundera över vad du tycker, och hur du hanterar din val, eller oförmåga till dem. Min bekant, han är säker på att den fria viljan inte existerar. Jag är inte så säker på att han har rätt. Vad tror du?
