Är manliga samtal om känslor annorlunda?

Varför känner man inifrån och ut?

Jag kan inte fullt ut svara på varför det är så. Men jag vet vad som hände med mig när jag själv förstod det.

Första gången jag verkligen kände mig älskad var jag 58 år gammal.

Det betyder inte att jag aldrig hade blivit älskad tidigare. Det betyder inte heller att jag aldrig hade sagt att jag känt kärlek. Jag hade förstått kärlek. Jag hade analyserat kärlek. Jag hade trott att jag visste vad det var.

Men när jag för första gången verkligen kände mig älskad var det som att känslan kom inifrån och ut. Inte som en tanke. Inte som en förklaring. Inte som något jag kunde resonera mig fram till. Utan som en upplevelse i kroppen.

Jag har under stor del av mitt liv analyserat mina känslor. Och andras. Jag har försökt förstå, förklara och tänka mig fram till vad jag känner. Men egentligen har jag inte alltid känt så mycket. Eller tillåtit mig att känna.

Jag är också uppväxt med män omkring mig som inte kunde hantera känslor. Inte sina egna och inte andras. De kunde inte sätta ord på dem och undvek dem helst.

Det är jag inte ensam om. Många män har vuxit upp i miljöer där känslor inte har fått ta plats, där man har lärt sig att bita ihop, gå vidare, lösa problemet eller vara tyst.

Det har påverkat mig. Det har påverkat mina relationer. Min familj. Mitt föräldraskap. Mina vänskaper. Och min relation till mig själv.

Jag har ofta upplevt livet genom huvudet snarare än genom känslorna. Jag har förstått mer än jag har känt. För mig har det fått konsekvenser.

Mycket förändrades när jag började känna känslor som jag tidigare inte haft kontakt med. För jag tror att det är så här: man kan inte beskriva en känsla som man inte har upplevt. Och man kan inte fullt ut förstå en känsla som man aldrig har känt.

Det är en stor skillnad mellan att förstå något intellektuellt och att uppleva det inifrån.

Det är också därför jag har skapat Känsloskiftet.

Känsloskiftet handlar om att undersöka, förstå och lära sig hantera känslor – men framför allt om att faktiskt börja känna dem. Inte bara prata om dem. Inte bara analysera dem. Utan få kontakt med det som händer på insidan.

Jag har också lagt till tjänsten Manliga samtal.

Det har vuxit fram ur min egen erfarenhet, men också ur det jag möter hos andra män. Jag upplever att många män har ett behov av att prata om känslor utifrån ett manligt perspektiv – och ibland också med en annan man.

Inte för att mäns känslor är viktigare eller mer speciella än andras. Utan för att många män har lärt sig att bära, prestera, lösa och hålla ihop, men inte alltid fått språk för det som sker på insidan.

Syftet med Manliga samtal är i grunden detsamma som i Känsloskiftet: att skapa bättre kontakt med känslorna, förstå sina reaktioner och kunna agera annorlunda.

Men här finns också ett särskilt fokus på vad det kan betyda att vara man, pappa, partner och vän.

För som förälder kan man bara ge vidare det man själv har kontakt med. Om du inte själv kan känna, förstå och hantera dina känslor, så är det också svårt att ge dina barn något annat.

Det betyder inte att allt är för sent. Det betyder inte att du har misslyckats. Det betyder att något kan förändras.

Att börja känna är inte svaghet. Det är ansvar.

Och kanske är det en av de viktigaste gåvorna du kan ge – både till dig själv och till människorna omkring dig.