När prestation blir en flykt – om ledarskap, självkänsla och stress

Många tänker på ledare och högpresterande människor som starka, självsäkra och orubbliga. Ofta är det också den bild de själva vill förmedla. Men under ytan kan verkligheten vara en annan. Bakom framgång, tydlighet och högt tempo kan det finnas en låg självkänsla – en känsla av att inte räcka till, att behöva bevisa sitt värde gång på gång genom prestation.

När självkänslan inte får vara grunden, blir prestationen istället ett sätt att fylla tomrum. Varje resultat, varje genomförd uppgift och varje applåd ger en kort stunds lättnad – men sedan kommer behovet igen. “Vad ska jag göra härnäst för att bevisa att jag duger?” Den spiralen kan skapa en enorm press, både inåt och utåt.

För många ledare leder detta till en form av kronisk stress. Inte bara stress över arbetsuppgifter och ansvar, utan en djupare, existentiell stress – en kamp för att få känna sig värdefull. Den typen av stress är svår att vila bort, eftersom den inte har sin grund i yttre krav, utan i inre mönster.

Att vara ledare med låg självkänsla är också utmanande för omgivningen. Man kan bli alltför detaljstyrande för att känna kontroll, eller tvärtom alltför självuppoffrande för att vinna uppskattning. I båda fallen blir det svårt att hålla balans mellan tydlighet och empati, mellan beslutsamhet och lyhördhet.

Men det finns en annan väg.Genom att stanna upp och våga utforska sina egna drivkrafter kan en ny förståelse växa fram: att prestation i sig inte avgör värdet som människa. När självkänslan får byggas inifrån, kan prestation istället bli ett uttryck för glädje, mening och riktning – inte ett försök att dölja en känsla av otillräcklighet.

Det är här coaching och samtal kan spela en avgörande roll. I ett tryggt samtal kan ledaren få möjlighet att reflektera över sina mönster, se kopplingen mellan självkänsla och stress, och börja arbeta med verktyg för att förändra. Det handlar om att hitta en balans där både styrka och sårbarhet får plats.

Ett hållbart ledarskap bygger inte på att alltid prestera mer, utan på att kunna stå stadigt i sig själv. Att våga sätta gränser, att veta när man ska säga nej, och att förstå att det är minst lika viktigt att vara empatisk och mänsklig som att vara effektiv och beslutsam.

När självkänslan får växa i takt med ledarskapet kan också stressen minska. Då finns en annan grund att stå på – där prestation inte längre är en flykt, utan en naturlig del av ett liv och ett ledarskap som är både framgångsrikt och hållbart.