Varför är ingenting enkelt?

Diskussionen började med en fråga: Skulle livet vara skönare utan ångest?Vi satt två personer, en solig dag utanför en bar, åt lunch och samtalade. Frågan låg där, och vilade, som ett moln på en blå himmel.

Vi kom ganska snabbt fram till att nej – det är kanske inte eftersträvansvärt att vara helt utan ångest. För ångest är en del av livet. En del av att känna. Och att känna är att leva.

Jag tror det är viktigt att själv definiera vad lycka är – och sedan sträva efter just det.För mig är lycka inte att alltid vara glad, eller att känna eufori.Lycka är att klara av det liv jag lever. Att känna mig stadig i vardagen. Att kunna stå kvar i mig själv – i varje ögonblick.

Jag har haft ångest sedan jag var liten. Det har varit en följeslagare i över 57 år.Men jag är inte ångest.Jag är också glad. Jag skrattar. Jag gråter. Jag är melankolisk. Jag är allt möjligt.Och mitt mål är inte att ta bort något av det – utan att hitta mig själv i allt detta.

Att leva för mig är att hitta en balans. En balans jag kan vila i, dag efter dag.

Så: fråga dig själv hur du vill leva.Ta små steg, eller stora, mot det.Följ med dina känslor.Träna på att bli stark nog att våga vara svag.Och stå inför det faktum att livet inte är enkelt – men att det är just det som gör det levande.