Att ta ansvar – vägen till frihet

Vi människor har en märklig förmåga: vi kan alltid hitta någon annan att skylla på. Omständigheter, barndom, kollegor, relationer, chefer, politiker – listan är oändlig. Och visst, mycket i livet ligger utanför vår kontroll. Men när vi fastnar i tanken att allt beror på andra, ger vi samtidigt bort vår egen kraft.

Att ta ansvar handlar inte om skuld. Det handlar om frihet.

När jag ser min del i en händelse, tar jag tillbaka makten över mitt eget liv. Jag slutar vara offer för omständigheter och börjar istället bli skapare av mitt eget resultat. Det är först då jag kan förändra något på riktigt.

Det här är ofta en smärtsam insikt – särskilt när det gäller relationer, arbete eller konflikter. Det kan vara mycket lättare att säga: “Jag hade inget val”, eller “Det var de som började”. Men sanningen är att vi alltid har ett val. Inte alltid i vad som händer – men i hur vi möter det.

När vi börjar se vår egen del i allt som sker öppnas något nytt.

Vi ser mönstren.

Vi ser var vi undviker, förminskar oss, flyr eller försöker kontrollera.

Och i samma stund får vi också syn på vägen ut.

Att ta ansvar är alltså inte att ta på sig allt – utan att stå upp för sin del.

Det är där förändring börjar, både i det inre och i samspelet med andra.

För mig, både i terapi och coaching, är detta en av de största vändpunkterna. När en människa går från att peka utåt till att vända blicken inåt, då händer det något. Det är inte längre världen som behöver förändras – utan vårt sätt att möta den.

Och när vi gör det, då förändras faktiskt världen också