Dagen då jag gjorde något, för någon annan

Vi pratar för lite om att vi finns till för varandra. Våra liv flätas samman och vi bär ett ansvar gentemot människorna omkring oss – vare sig vi vill eller inte. Vi talar om psykisk ohälsa och psykisk hälsa, men den krassa sanningen är att många av oss någon gång inte har orkat leva.

Vi har kanske inte velat dö, men vi har inte orkat leva. En del har antingen försökt eller åtminstone kommit så långt att de planerat att avsluta sitt liv.

Varför blir det så? Hade det funnits ett enkelt svar hade jag gärna delat det. För vissa sker det i en impuls efter lång tids grubblande. För andra, som mig, växer beslutet fram och blir till en plan. Jag hörde till dem som hade bestämt sig. Jag planerade, skaffade allt som behövdes – och ändrade mig i sista stund.

Det här är inte något jag talar mycket om, och många i min närhet har säkert aldrig hört om min erfarenhet. Men en del har. Mina klienter har inte det. När jag tar emot klienter pratar jag sällan om mig själv – det handlar faktiskt om dem när vi ses, och inte om mig. Fokus ska vara på deras erfarenheter.

Det som fick mig att stanna kvar, var insikten att jag inte lever bara för mig själv. Jag orkade inte leva, men jag kunde inte göra dem jag älskar så illa.

I den stunden förstod jag också något om mitt mående: att mörkret var djupt, men att banden till andra var starkare.

Tänk också på det här: du vet aldrig vad någon annan bär på. Smärta går inte att mäta, och känslor är ingen tävling. Ibland är det viktigaste du kan göra att bara finnas där när det behövs – lyssna, hålla tystnaden. Eller säga: "Kul att se dig."

Fakta i korthet

• Sverige: Varje år dör ungefär 1 500 personer i suicid. Omkring två tredjedelar är män, och risken är högst bland äldre män. Samtidigt står yngre kvinnor för en stor del av de vårdade efter suicidförsök.

• Vård efter försök: Över 10 000 personer får årligen specialiserad vård efter suicidförsök eller annan avsiktlig självskada.

• Globalt: Världen över dör över 700 000 människor av suicid varje år. För varje dödsfall sker många fler försök.

  
  

Det här är ingen lätt text att skriva eller läsa. Men jag vet att många har varit i samma situation. Trots att det är mer än trettio år sedan bär jag fortfarande med mig ögonblicket då jag valde att stanna.

Hade jag lämnat då hade jag aldrig fått min dotter. Jag hade inte funnits där för alla klienter jag mött genom åren, inte klappat min väns hund eller tröstat min vän när hon grät.

Dagen då jag gjorde något för någon annan blev också dagen då jag valde livet – för deras skull, och i förlängningen för min egen.

Om du eller någon i din närhet är i akut fara, ring 112. Vill du prata med någon nu:

• Mind – Självmordslinjen: 90 101 (dygnet runt)

• Mind – Äldrelinjen: 020-22 22 33

• Mind – Föräldralinjen: 020-85 20 00

  
  

Du kan också få råd via 1177 Vårdguiden och andra stödlinjer där du bor. 💛