Att ha låg självkänsla, går att förändra.

Jag tittar på en bild av mig själv som sjuttonåring. Jag minns precis hur det kändes då.Jag tyckte inte om mig själv – men framför allt förstod jag inte hur någon annan kunde göra det. När någon visade att de tyckte om mig, kunde jag inte riktigt ta emot det.

Och ändå kommer jag från en trygg och kärleksfull familj. Jag växte upp på landet, med två fina föräldrar, en syster, hundar, katter, höns – och möss, förstås. Så blir det när man bor nära en åker.

Jag vill inte säga att jag avskydde mig själv. Men jag saknade förmågan att tycka om mig. Att älska mig.Det där har jag burit med mig genom livet – känslan av att inte vara tillräcklig. Jag har kämpat.Ofta har jag känt att jag inte riktigt förtjänade lycka.

Nu är jag över femtio. Jag har arbetat med människor som också har burit på den känslan.Höga chefer. Ledare. Arbetslösa. Sjuka. Människor som stått mig nära – och några som inte orkade längre, som avslutade sitt liv i tron att de inte behövdes.Att de inte var älskade.

Men sanningen är: en stor del av mänskligheten tvivlar på sitt eget värde.Det är egentligen inte nödvändigt. För du är redan nog.

Du kan inte sakna något – för du är du.Det finns ingen annan exakt kombination av atomer, erfarenheter och hjärtslag som är du.

Och om du vågar och har förmåga att vara du, om du hittar förmåga att ta ansvar för din egen lycka – då kommer du också kunna ge till andra.

För det är bara de som vågar möta sig själva, som kan hjälpa andra att göra detsamma.

Frågan är om du är en av dem, som vill hitta förmågan att älska dig själv?

En av dem som har bestämt sig för att bygga en stark självkänsla – och ge vidare det du själv en gång saknade?