Jag hörde härom dagen en coach som talade om att vi inte är våra tankar. Och jag kan inte mer än hålla med honom. vi är inte våra tankar. Den största utmaningen skulle kunna vara att ändra våra tankar. Eftersom det verkar som att våra tankar är programmerade av vår historia. Vi väljer inte att tänka likadant som vi tidigare gjorde. Vi gör det för att vi tidigare har gjort det och det därför är det som tar minst energi. Det skulle kunna vara det som jag upplever svårast hos mina klienter, men även hos mig själv. Men det är det inte. Det svåraste är att veta vad du vill förändra och varför.
Om du inte vet hur du vill ändras så är det som att inte veta vart du ska gå på morgonen när du går hemifrån. du vet att du ska gå iväg, ut genom dörren men inte vart. Det finns många ställen att gå till. Att vara missnöjd räcker inte. Det kan säkert göra en förändring men eftersom du inte vet till vad, så blir det ett lika planlöst sökande som att använda uteslutningsmetoden när man lagar mat.
Det är viktigt att träna på att undersöka sina behov. Att fråga sig vad man faktiskt vill och utforska skillnaden mellan det och vad man faktiskt behöver.Att ställa frågor till sig själv "Om jag hade tyckt om det. Hur hade det varit då." Värderingar är bra som grund. att man undersöker och ta reda på vad som är ens sanna värderingar. Men frågorna om vad man vill och vad man behöver, måste ställas hela tiden. Att träna på att känna sina behov är viktigt för att komma dit man vill.
Varför är det så viktigt? Livet är långt och det är ibland svårt att navigera rätt. När man ibland kommer fel så vet man inte när det skedde, och det är svårt att ändra, rätta till och gå tillbaks. Det är viktigt att vara uthållig och förstå att stora förändringar kräver envist arbete och små dagliga förändringar i beteende. Det är då som det är viktigt att fråga sig vad man vill. Och vad man behöver just nu för att nå dit. För att man ska orka, orka komma över kullen. På andra sidan finns den synbara förändringen. Men om du ska nå den så måste du var dag gå vägen uppför kullen där allt inte bara har samma utseende, utan faktiskt också blir tyngre och tyngre då lutningen blir brantare. En dag tar du steget och ser ner på andra sidan. Och den synbara förändringen är där. Hur gick det till?